När jag besökte Malmö för en tid sedan passade jag på att se utställningen om Nelson Mandela som visades på Malmöhus slott.
För första gången utanför Sydafrika visades denna utställning som gav en bild av Mandela som ledare, kamrat, förhandlare, fånge och statsman.
Idag är det tjugo år sedan Mandela frigavs från Robben Island och mycket har förändrats i Sydafrika sedan dess. men många människor känner nog också frustration över att inte mer har hänt och att ANC inte förmått mer. Korupption och kriminalitet är utbredd. Varför har det inte hänt mer?
Det kanske är enkelt att dra slutsatsen att det är omöjligt att förändra ett samhälle till det bättre för alla. Egoism och girighet hos de folkvalda står i vägen för verklig förändring?
I boken "Chockdoktrinen" av Naomi Klein ges en annan bild.
Hon beskriver hur det nyliberala arvet efter Reagan och Thatcher svept fram över världen där mycket styrs av Världsbanken och Internationella Valutafonden.
ANC hade tagit fram ett stort underlag där man rest runt i landet, pratat med människor och skrivit ned de åtgärder och önskemål som fanns hos befolkningen. Det blev ett slags politiskt handlingsprogram.
När ANC med Mandela i spetsen tog över makten skedde två parallella processer. Mandela och FW de Klerk förhandlade om hur den politiska makten skulle fördelas och föras över till den nya nationen. Samtidigt satt Tabo Mbeki i ekonomiska förhandlingar och det blev resultatet av dessa som i hög grad blev styrande.
Den ekonomiska makten blev i stort utsträckning kvar hos de vita och landet tvingades till hårda åtgärder i strikt nyliberal anda.Den ekonomiska politiken bakband också den sociala reformpolitik som ANC vunnit människors förtroende för. Resultatet blev att Sydafrikas befolkning ett par år efter ANC:s övertagande var ännu fattigare och hade det ännu sämre.
Idag firar Sydafrikas befolkning och resten av världen, med rätta. Mandela har blivit en ikon och symbol för att det omöjliga är möjligt. Hans gärningar och arv skapar stolthet och framtidstro hos många, även om västerländsk, nyliberal politik ofta lägger hinder i vägen.