Men välfärden då?

Söndag är sovmorgon, söndagsfrukost, söndagstidning, internet och God morgon världen på radion.
Ibland faller humordelen "public service" platt till marken. Det känns ibland som att det är den nuvarande regeringens fel att även public service ibland känns tråkigt. Har också tänkt, allt som oftast när borgerliga ministrar uttalar sig, att de på ett skrattretande sätt fortfarande sitter fast i sin gamla oppositionsroll där de skyller alla sina tillkortskommanden på gamla s-regeringar.
Likt Alfons säger de att: Det var Mållgans fel! De har inte nått det stadie av mognad att de inser att man inte kan skylla ifrån sig utan istället rakryggad säga sanningen, som Karl-Bertil Jonsson.
Igår skrev också Dagens Arena om en undersökning från föreningen Grävande journalister där man kan konstatera att borgerliga ministrar konsekvens vägrar ta debatt, med människor som drabbas av deras politik men också med sina främsta politiska motståndare.

Opinionsundersökningarna duggar nu tätt och en ny presenteras idag där avståndet minskar mellen blocken. Min utgångspunkt är att ta dessa undersökningar med ganska mycket ro, det är trots allt på valdagen det hela avgörs.
Jag tycker det är v iktigt att vi Socialdemokrater tydligt i diskussionen framöver gör kopplingen mellan skatter och välfärd.
Varför betalar vi skatt? Nej, det finns inget självändamål med skatt, eller höga skatter för den delen. Nej, vi kan inte när vi vinner valet, göra DRAMATISKA förändringar i skatteuttaget. MEN skatter används för att finansiera välfärd.
Med de stora skattesänkningar som är gjorda minskar möjligheten att finansiera den välfärd vi alla har behov av, kräver ska finnas och har synpunkter på.
Hur ska vi finansiera det idag och i morgon? Var och en för sig - eller tillsammans?