Den totala kollapsen

Nyss hemkommen från kommunfullmäktige där frågan om personlig assistans var uppe till beslut. Inför öppen ridå fick vi se den totala kollapsen av den borgerliga majoriteten. Det började med att en företrädare för (M) gick upp och yrkade på att frågan skulle återremitteras med hänvisning till att läget för socialnämnden för tillfället var osäkert m.m. Enligt min mening lite diffusa skäl när det egentligen handlar om att när det börjar blåsa vågar man inte stå för sina egna förslag.
Sedan fortsätter föreställningen med att (KD):s Stefan Ottosson går upp och yrkar bifall till förslaget. I Ottossons inlägg finns inte mycket av brukarpespektiv. Istället handlar det om rent ideologiska och näringspolitiska skäl. Vi Socialdemokrater anklagas för att inte respektera brukare som väljer annan utförare än kommunen när det istället handlar om att (KD) tycker att de som valt kommunen gjort fel.
Stundtals är argumentationen på en riktigt låg nivå.
Ett avgörande skäl för (KD) är också att man anser att kommunen är för dålig som arbetsgivare och därför vill överlåta åt någon privat att ta över.
I det sammanhanget är jag helt överens med Alice Åström (V). Har (KD) problem med sitt arbetsgivaransvar finns det en enkel lösning: Det är bara för borgarna att lämna ifrån sig makten, vi är beredda att ta över.

Vård och omsorg är ett samhällsåtagande och patienterna och brukarna kan inte jämföras med skrivbordsstolar.
Hur slutade det då?
Vi Socialdemokrater var beredda att bifalla återremissen om frågan inte lyftes före nästa val.
När det stod klart att den borgerliga majoriteten enhälligt återremitterar sitt eget förslag med oklara skäl valde vi att hålla fast vid vårt avslagsyrkande.