Rädsla eller hopp som utgångspunkt för politiken

För mig som socialdemokrat handlar politik om hopp och att tydliggöra visioner och berättelser där alla människor inkluderas och ingen lämnas utanför.
I takt med att främlingsfientliga partier får ett allt större fotfäste i Europa och också här hos oss så framträder en annan politisk drivkraft; rädslan.
Detta skriver Göran Rosenberg i en kolumn för en tid sedan i DN:

...."Rädslans politik lovar inte en ljusare framtid åt alla. Rädslans politik är inte en politik för alla. Rädslans politik är en politik för dem som anser sig ha något att frukta från vissa andra och bygger på att vissa andra inte hör hemma bland ”alla”.

I rädslans politik står alltid vissa andra i vägen för en ljusare framtid".

Men det är inte enbart de främlingsfientliga partierna som använder sig av rädslan som ett verktyg i sin retorik.
Det har visat sig att konsekvenserna av den politik som Fredrik Reinfeldt driver också handlar om rädsla. Retoriken kring begreppet utanförskap visade sig innebära att det skapas en rädsla och otrygghet hos människor. För de sjuka och arbetslösa som inte vet hur de kommer att klara sin försörjning. För de som har ett arbete och som kan känna en oro över att det kanske inte finns en tillräcklig trygghet den dagen man kan bli sjuk eller arbetslös.
En politik som delar upp människor i vi och dom.

Därför är det så viktigt att vi Socialdemokrater tydligt kan beskriva och berätta om en politik som inger hopp, pekar framåt, förmår att leverera och där vi känner att vi alla tillhör en större gemenskap där både Vaggeryd, Sverige och världen tjänar på solidaritet, rättvisa och jämlikhet.