I söndags blev det en liten rundvandring bland Milanos många kyrkor, det finns en hel del. Människor i alla åldrar strömmade till mässorna i de olika kyrkorna.I Sant Eustorgio sjöng en grupp människor framme vid altaret och det var så vackert så man fick tårar i ögonen.
I Milanos stora katedral pågick också en mässa, där har man fått skärma av kyrkan för att turister och mässbesökare ska kunna samsas. Doumo är världens tredje största katedral och det tog nästan 500 år innan den var färdig! Det ger lite perspektiv på hur vårt förhållande till tiden förändrats.
Det är nästan ofattbart att tänka sig att varenda sten, varenda detalj och vartenda arbetsmoment är gjort med enbart mänsklig kraft. Det är många människor genom dessa 500 år som fått offra sina liv och slitit omänskligt för att åstadkomma det.
Att komma upp ur tunnelbanan, vända sig om och drabbas av kyrkans marmorvita fasad får en att tappa andan, att vi sedan hade förmånen att se Doumo från vårt hotellrum var ju en extra bonus, precis som i filmen, ett rum med utsikt fast det var Florens.
På högersidan av mittskeppet löpte en bred och lång rad av ljus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar